När jag gav mig ut denna härliga höstmorgon för att leta efter markägarens förrymda kvigor så kunde jag inte kalla det annat än : livskvalitet.
Att kunna sadla upp min älsklingshäst av våra 6 egna och ge sig rätt ut i naturen för att vara ett med naturen och varelsen som bar fram mig över stock och sten. Tillsynes ensamma på väg någonstans.
Jag lever det liv som jag drömde om som liten - det är bara vissa förbättringar som ska till, men i det stora hela så har alla mina val - hur tokiga de än må har varit, lett mig hit.
Man ska följa sina drömmars mål, även om vägen kan vara väldigt krokig och ibland svåråtkomlg. Genom att inte försöka följa sina drömmar så begår man självbedrägeri, man lurar sig själv på en inre lycka.
Ingen annan människa kan förverkliga drömmarna åt en, de kan finnas där som en mjuk landnings plats eller som en bro över mörka vatten, men resten är upp till en själv.
Ge aldrig upp och eliminera människor som bara dränerar och sprider negativ energi. Livet är alledeles för kort för att slösas bort på människor som inte gör annat än förpestar och pratar skit.
Var rädda om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar