torsdag 15 december 2011

Vem orkar bry sig egentligen?


Det var alldeles för länge sedan som jag skrev något om något som verkligen berör mig - det är på tiden att jag gör det innan det förtär mig och jag förblir bitter på världen.

Mitt liv är en dröm - jag äter , sover och lever med mitt största intresse här i livet: Hästar. Och det har alltid varit Hästar - jag har det i blodet. Min far var en riktig hästkarl och även min mamma hade hästar en stor del av min uppväxt. Och jag har vidhållit intresset - passionerat.
Närgånget följer jag årstiderna i mitt skyddade liv här på gården. Dagligen uppslukas jag av hästarnas behov av omvårdnad och reflekterar över deras dagliga prestationer och framtida mål för varje individ. En drömtillvaro och helt egenskapad värld, och förmodligen så långt ifrån omvärlden man kan komma.
Utanför min värld råder det kaos.

Något annat som jag har i blodet är ett politiskt medvetande. Min mormor hade en stor roll i min uppväxt och fostrade mig att tänka, att läsa mellan raderna och inte tro på allt jag ser, hör eller läser. Hon är en starkt troende kvinna och även om vi aldrig har varit riktigt överens om just Gud så utvecklade hon hos mig en känsla för vad som är rätt och fel - i det stora hela. The big picture. Fortfarande vid över 80 års ålder och väldigt skör så orkar min mormor fortfarande bry sig om vad som sker därute, utanför hennes fönster med den vackra utsikten över sjön i Sunnemo, Värmland.
Som tonåring var jag maniskt intresserad av Vietnamkriget och JFK mordet, och tyckte mig se sammanhanget med hans mord och det faktum att USA gick in i ett helt meningslöst och omöjligt krig som efter sig lämnade 2 miljoner döda vietnameser, ett land och en massa människors liv i spillror. USA offrade 54 000 män för ingenting.....en generation åt helvete.

Utanför min värld upprepar sig historien gång på gång. Krig efter krig. Vid årsskiftet lämnas ännu ett land åt sitt öde, visserligen en diktator mindre men fullständigt våldtaget. Vad har landet för chans egentligen? Det är minst lika korrupt som innan invasionen om inte än mer ärrat. Höjdarna kommer alltid att klara sig men det irakiska folket har en väldigt liten chans att få till ett fungerande land. Det kollektiva minnet av ett krig kommer att sitta i generationer från nu. Det finns ingen grund att börja om från.
Nästan en miljon Irakier har dött sedan 2003 och över 4000 amerikanska liv har gått åt. For nothing. Vilket slöseri!
Förbaskat mycket liv till spillo över en diktator, icke existerande massförstörelse vapen och påhittade anknytningar till Bin Laden och 11 september. Man kanske kan trösta sig med att de soldater som dog för amerikanska flaggan faktiskt trodde att de dog för en god sak..... Kriget, invasionen, ockupationen, frigörelsen - kalla det vad man vill - har förstört en herrans massa liv, direkt och indirekt. Landet Irak är dränkt i blod och de soldater som återvänder hem har blodbefläckade själar.........

Det jag ville komma till är att jag bryr mig, även om min lilla verklighet är så långt ifrån den stora verkligheten man kan komma. Orättvisor och maktövergrepp ger mig puls, väcker en vrede inom mig som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag förbannar min mormor ibland - för att hon planterade en medvetenhet hos mig som vägrar dö - livet vore så mycket enklare om jag slapp bry mig. Jag vore nog lyckligare som ignorant, och kunde lyckligt ignorant lulla omkring dagarna i ända och leka med mina hästar.....

torsdag 18 november 2010

Det som inte dödar härdar

Livet är för oss alla en resa. Från dag ett då vi möter världens första ljus så formas vi av våra upplevelser till den människa vi är idag.
Vi har våra personligheter, våra drömmar, fasor, glädjeämnen - och våra mörka vrår dit ingen annan kan nå oss - dit vi färdas för att söka skydd från det som ska härda oss.
De allra flesta av oss har upplevt smärta i olika former. Det kan vara barndoms trauma,förlust av en älskad, livsavgörande beslut, bedragen eller misshandlad av någon man älskar, förlorat ett barn, varit med om en svår olycka eller för den delen orsakat någon annan stor smärta. Såna upplevelser om vi inte knäcks av dem stärker oss, formar oss som människor.
Ibland undrar jag om det verkligen är så att vi stärks eller om vi bara blir förhärdade, ett lager av skyddsplåt läggs över våra hjärtan för varje jobbig upplevelse vi av medvetna och omedvetna val tvingas genomgå som sårbara människor på livets resa. Eller är det kanske så att våra upplevelser FörÄndrar oss som människor? Hade jag varit annorlunda som person om mina livsavgörande upplevelser varit Annorlunda?
Formodligen.
Jag är förhärdad, skyddsplåtad, stärkt och välsignad. Jag har min hälsa, mina drömmar, min familj, mitt ursprung, en framtid och framförallt; jag känner. Kärlek, avsky,lycka, sorg, trygghet och rädsla. Allt det som gör mig till en människa, dig och mig,oss - till människor......

torsdag 9 september 2010

Vår historia


Världen omkring oss håller ett väldigt högt tempo. Utvecklingen går ständigt framåt och i mångt och mycket så förlorar vi kontakten med vår historia, vi förlorar kontakten med jorden vi kom av.
Dagens senaste mobiltelefon tillhör imorgon gårdagens utgående modell. All teknologi går ut på att vi ska röra oss mindre och mindre, ha mindre fysisk kontakt med våra medmänniskor och spendera mer pengar på döda ting.

Djurskydds lagarna i Sverige baseras visserligen mer på djurens beteende samtidigt som djuren i viss mån förmänskligas och ska ha samma materialistiska lyx som vi människor. Många av djurskyddsinspektörerna saknar såväl livserfarenhet som djuröga och kan i många fall inte avgöra vad som egentligen är vanvård.
Djurrättsaktivister härjar fritt på egenmäktigt förfarande och olaga intrång samtidigt som de med all säkerhet därhemma har en stackars kanin instängd i en bur.

Stig-Anders är en man av landet han kom av, ecentrisk och djupt förankrad till vår Moder jord utan att explotera eller missbruka den. Han är provocerande av just dessa orsaker, en man som inte tar mer än han behöver. En man som älskar och respekterar sina djur för vad de är och bidrar med - en enkel mans tillvaro som väldigt få av dagens människor skulle klara av att leva.
Stig-Anders är en utdöende art som våra svenska myndigheter vill utrota i förtid. Varför är vi många som undrar.....
Byråkratin har ersatt medmänsklighet och sunt förnuft och ett land som jag länge varit stolt över att få bo i låter den sanna svenska själen sakta men säkert dö Om vi låter människor som Stig-Anders förlora sin värdighet och livskvalitet genom detta rättsliga övergrepp.

Vi behöver människor som Stig-Anders, han är en del av den levande svenska historien, en del av vår historia.

fredag 23 juli 2010

Svenska quarter industrin


- Jasså, har du stuckit ut hakan igen hörde jag? frågade en god vän... Det verkar så. Jag skrev ett lite inlägg på min F.B om unghästtränare och fick lite respons kan man säga. Ett rent provocerande inlägg men också ett MKT viktigt ämne som berör mig och vår verksamhet i allra högsta grad.

Den svenska marknaden för att köpa och sälja hästar är död. Vi har ganska bra stammade hästar i Sverige, det finns bra hingstar och det börjar komma in bättre och bättre ston. Vi behöver inte skämmas över våra linjer som finns här och det krävs en lite större satsning på bättre sto-linjer så är vi upto date med resten av europa.
Men, det går inte att få betalt för våra avkommor och vem ska träna dem??? För vad ska de tränas och hur ska uppfödarna kunna finasiera en investering av toppstammat avelsmaterial om det inte finns ngr prispengar att tävla avkommorna om, och ett MKT begränsat urval av duktiga unghästtränare.

Min största önskan är att ngn duktig non-pro ryttare köper våra avkommor och tar fram dem själv, för det finns ganska många duktiga ryttare därute som lyckats exceptionellt bra med sina hästar (nu snackar jag bara reining, cowhorse och cutting, så ni vet), min största fasa är att att min uppfödning köps av ngn som vill kunna skryta om blodlinjerna men inte vill kosta på unghästen seriös träning hos en för den hästen rätt inriktning på tränare. Den kanske lämnas hos lilla Lisa (för hon e så rar o billig) för inridning, och kanske lämnas för lite tillridning hos Snack pelle ( för han kan sååå mkt och e så billig) för att sedan bli hopp och skutthäst hos ngn buskis ryttare.

För att kunna finansiera ett års proffsträning så måste vi minst kunna få ut mellan 150 - 200 000:- kr för en tränad unghäst - de köparna finns inte, men de kanske skulle börja infinna sig om det fanns prispengar för unghästarna att tävla om.
Vi måste få till ett svenskt futurity inom srha, srcha och ncha för 3-4 åringar. Ej hingstanslutning, vi får inte på ngt sätt begränsa nyttjande av seminhingstar, men däremot ska det vara svenskuppfött.

Och sen; Så måste vi sluta upp med att snacka så in i helvetes mkt skit om våra tränare, statistiken sållar ut de som inte är så vidare värst bra på att träna unghästar, eller är skitstövlar att ha med att göra. Jantelagen är till för de som inte har ngt vettigare att göra med sina liv än att prata skit och racka ner på andra för att själva må bra. Gör det bättre själv eller håll käft!

lördag 3 juli 2010

I skuggan av High Chaparal


Surt sa räven och bet i det sura äpplet.
Mary har känningar i ett gaffelband som krävde behandling och vila men jag tänkte åka med unghästen för Herdworken samt ta med Zeke som hjälphäst för cuttingen men.... En sjuk kalv satte käppar i hjulet. Glädjande nog så lönade det sig för mig att stanna hemma - kalven (charolai/angus korsning) överlevde och återhämtade sig och är nu återförenad med sin mamma på betet.
Ulf har sin första semesterdag och vi har avnjutit den på bästa möjliga "fånga dagen" vis.
All things happen for a reason. Stekhett på Chappen och överjävlig boskap för cuttingen - har följt cuttingen på nätet nämligen. Katastrof!
Använda djur går fetbort om man vill visa upp cuttingens bästa sida.....För stora hjordar går också bort.....Tjurar för cutting går också bort.....tunga, slöa och MKT tryck tåliga..... Har lite ideér men borde ha varit på plats faktiskt för att kunna deltaga i diskussionen....

Till mina vänner som slitit på Chappen: Ni kämpade väl!!

torsdag 8 april 2010

TR DRIVE BY


Inom de närmaste veckorna kommer efter noga övervägande TR DRIVE BY att bli en del av vårat avelsprogram och en del av vår familj.
Vi har satsat hårt på bra sto material och kan nog med säkerhet säga att vi har ngr av världens främsta blodslinjer i första led på våra ston.
Att sedan välja hingst till toppstammade blacktype pedigree ston är svårt. Det finns ett enormt urval på frusen semin men det är kostsamt och framförallt på maidenston(aldrig haft föl) så har vi blivit avrådda att använda fryst semin första gången.
En hingst som jag gillar väldigt mkt är Crimson Catalyst som är förbisedd som cutting förvärvare - han lämnar MKT koiga och intelligenta hästar, har själv en avkomma efter honom och han är en av det koigaste som jag någonsin suttit på.
Den andra hingsten vars avkommor fastnat på näthinnan är TR DRIVE By. Ingen har väl undgått jan Ehnemarks Thelma ? Hon är athletisk, koig, massor med eyeappeal samt har så mkt hjärta.

TR´s stam är riktigt riktigt bra och han är avlad för cutting - framförallt så är han kraftigt förbisedd av sveriges quarteruppfödare stammässigt, då det inte finns ngn större kunskap om vilka blodslinjer som faktiskt är bra. Nu pratar vi cutting och cowhorse linjer. Jag är däremot mycket intresserad av stammar och stammars betydelse - sen går det att få fram bra hästar oavsett stam - och i detta land verkar det inte finnas ngn skillnad i pris på en bra eller dåligt stammad häst, marknaden är katastrofal. Seriösa uppfödare får inte sålt sina avkommor.
Så, om vi hade valt att betäcka våra ston med exempelvis Dual Rey - vem skulle köpa avkomman, ta fram den och framförallt betala vad den är värd?

Tyvärr finns det inga seriösa unghästprogram i detta avlånga land. Folk föder upp hästar till höger och vänster, avkommor säljs till ngn som kanske lämnar bort avkomman för inridning en månad eller två, ngt år senare kanske hästen lämnas för tillridning några månader, kanske kommer denna avkomma ut på tävlingsbanan - majoriteten gör inte det.
Ett typiskt scenario för en svenskuppfödd quarter är: Hästen lämnas för inridning hos Nisse - ngt år senare lämnas för reiningträning hos Olle 2 månader, sedan kanske ngr år senare lämnas den till Sture för 2 månaders ko-träning.
Det blir ingenting av någonting, hästen har däremellan diverse tränare inte blivit tillräckligt riden så intensivträningen hos tränaren gör att hästen drabbas av överbelastnings skador - sen skyller man på aveln, eller tränaren. Sedan finns det tränare med högre skadestatistik och dåliga kunskaper om träningsfysiologi. För att seriöst ta fram en cutting, reinig och cowhorse behövs minst 12 månaders kontinuerlig grundutbildning hos en tränare eller för en tränare.

Vi ger oss in i en skakig branch men tror starkt på våra ston och framförallt på kombinationen med våra ston och hingsten - vi begränsar oss till max 2 föl om året för att inte överproducera samt ger en ordentlig rabatt till stoägare som vi vet kommer att ta fram avkommorna på ett eller annat sätt.
Och vad vill jag ha sagt?
Vi måste se över markaden, prissättningen, unghästprogram hos tränare mm.
Det finns en hel del riktigt bra avelshingstar i Sverige - men vart fasen är alla avkommorna?

onsdag 27 januari 2010

Lenas Bay Cat


Sveriges första direkta avkomma till all-time leading sire i cutting High Brow Cat har anlänt till oss i Finsta.
Hon är dräktig med en Dual Pep son Okie Dokie Dualy och beräknas föla i Maj.
Vi köpte även hennes dotter född -09 men hon avlivades under mkt tragiska omständigheter efter att ha brutit benet på Nedpoint. Vad som egentligen hände kommer vi aldrig att få reda på men jag vet säkert att Nedpoint inte kör med öppna kort.
När säljaren fick reda på vad som hade hänt erbjöd han sig att åka förbi Nedpoint och kolla till stoet - han hittade henne TILLSAMMANS med en annan häst i SAMMA box, och hon stod bunden medans den andra hästen var lös, ingen syntes till under den halvtimmen som de var i stallet. Är det så man tar hand om våra hästar i karantänen??? Jag sätter en fet peng på att mina hästar släpptes ihop med en annan häst och mitt föl fick benet avsparkat..
Nedpoint kommer jag aldrig mer att använda eller rekommendera, snarare avråda efter den här överjävliga incidenten...

Nog om det - hon är världens mysigaste tjej med det typiska Doc o´lena exteriören (morfar är Doc o´lena) med High Brow Cat huvudet och roan inslag över flankerna och coontail.