Det var alldeles för länge sedan som jag skrev något om något som verkligen berör mig - det är på tiden att jag gör det innan det förtär mig och jag förblir bitter på världen.
Mitt liv är en dröm - jag äter , sover och lever med mitt största intresse här i livet: Hästar. Och det har alltid varit Hästar - jag har det i blodet. Min far var en riktig hästkarl och även min mamma hade hästar en stor del av min uppväxt. Och jag har vidhållit intresset - passionerat.
Närgånget följer jag årstiderna i mitt skyddade liv här på gården. Dagligen uppslukas jag av hästarnas behov av omvårdnad och reflekterar över deras dagliga prestationer och framtida mål för varje individ. En drömtillvaro och helt egenskapad värld, och förmodligen så långt ifrån omvärlden man kan komma.
Utanför min värld råder det kaos.
Något annat som jag har i blodet är ett politiskt medvetande. Min mormor hade en stor roll i min uppväxt och fostrade mig att tänka, att läsa mellan raderna och inte tro på allt jag ser, hör eller läser. Hon är en starkt troende kvinna och även om vi aldrig har varit riktigt överens om just Gud så utvecklade hon hos mig en känsla för vad som är rätt och fel - i det stora hela. The big picture. Fortfarande vid över 80 års ålder och väldigt skör så orkar min mormor fortfarande bry sig om vad som sker därute, utanför hennes fönster med den vackra utsikten över sjön i Sunnemo, Värmland.
Som tonåring var jag maniskt intresserad av Vietnamkriget och JFK mordet, och tyckte mig se sammanhanget med hans mord och det faktum att USA gick in i ett helt meningslöst och omöjligt krig som efter sig lämnade 2 miljoner döda vietnameser, ett land och en massa människors liv i spillror. USA offrade 54 000 män för ingenting.....en generation åt helvete.
Utanför min värld upprepar sig historien gång på gång. Krig efter krig. Vid årsskiftet lämnas ännu ett land åt sitt öde, visserligen en diktator mindre men fullständigt våldtaget. Vad har landet för chans egentligen? Det är minst lika korrupt som innan invasionen om inte än mer ärrat. Höjdarna kommer alltid att klara sig men det irakiska folket har en väldigt liten chans att få till ett fungerande land. Det kollektiva minnet av ett krig kommer att sitta i generationer från nu. Det finns ingen grund att börja om från.
Nästan en miljon Irakier har dött sedan 2003 och över 4000 amerikanska liv har gått åt. For nothing. Vilket slöseri!
Förbaskat mycket liv till spillo över en diktator, icke existerande massförstörelse vapen och påhittade anknytningar till Bin Laden och 11 september. Man kanske kan trösta sig med att de soldater som dog för amerikanska flaggan faktiskt trodde att de dog för en god sak..... Kriget, invasionen, ockupationen, frigörelsen - kalla det vad man vill - har förstört en herrans massa liv, direkt och indirekt. Landet Irak är dränkt i blod och de soldater som återvänder hem har blodbefläckade själar.........
Det jag ville komma till är att jag bryr mig, även om min lilla verklighet är så långt ifrån den stora verkligheten man kan komma. Orättvisor och maktövergrepp ger mig puls, väcker en vrede inom mig som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag förbannar min mormor ibland - för att hon planterade en medvetenhet hos mig som vägrar dö - livet vore så mycket enklare om jag slapp bry mig. Jag vore nog lyckligare som ignorant, och kunde lyckligt ignorant lulla omkring dagarna i ända och leka med mina hästar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar