TR DRIVE BY

Inom de närmaste veckorna kommer efter noga övervägande TR DRIVE BY att bli en del av vårat avelsprogram och en del av vår familj.
Vi har satsat hårt på bra sto material och kan nog med säkerhet säga att vi har ngr av världens främsta blodslinjer i första led på våra ston.
Att sedan välja hingst till toppstammade blacktype pedigree ston är svårt. Det finns ett enormt urval på frusen semin men det är kostsamt och framförallt på maidenston(aldrig haft föl) så har vi blivit avrådda att använda fryst semin första gången.
En hingst som jag gillar väldigt mkt är Crimson Catalyst som är förbisedd som cutting förvärvare - han lämnar MKT koiga och intelligenta hästar, har själv en avkomma efter honom och han är en av det koigaste som jag någonsin suttit på.
Den andra hingsten vars avkommor fastnat på näthinnan är TR DRIVE By. Ingen har väl undgått jan Ehnemarks Thelma ? Hon är athletisk, koig, massor med eyeappeal samt har så mkt hjärta.

TR´s stam är riktigt riktigt bra och han är avlad för cutting - framförallt så är han kraftigt förbisedd av sveriges quarteruppfödare stammässigt, då det inte finns ngn större kunskap om vilka blodslinjer som faktiskt är bra. Nu pratar vi cutting och cowhorse linjer. Jag är däremot mycket intresserad av stammar och stammars betydelse - sen går det att få fram bra hästar oavsett stam - och i detta land verkar det inte finnas ngn skillnad i pris på en bra eller dåligt stammad häst, marknaden är katastrofal. Seriösa uppfödare får inte sålt sina avkommor.
Så, om vi hade valt att betäcka våra ston med exempelvis Dual Rey - vem skulle köpa avkomman, ta fram den och framförallt betala vad den är värd?

Tyvärr finns det inga seriösa unghästprogram i detta avlånga land. Folk föder upp hästar till höger och vänster, avkommor säljs till ngn som kanske lämnar bort avkomman för inridning en månad eller två, ngt år senare kanske hästen lämnas för tillridning några månader, kanske kommer denna avkomma ut på tävlingsbanan - majoriteten gör inte det.
Ett typiskt scenario för en svenskuppfödd quarter är: Hästen lämnas för inridning hos Nisse - ngt år senare lämnas för reiningträning hos Olle 2 månader, sedan kanske ngr år senare lämnas den till Sture för 2 månaders ko-träning.
Det blir ingenting av någonting, hästen har däremellan diverse tränare inte blivit tillräckligt riden så intensivträningen hos tränaren gör att hästen drabbas av överbelastnings skador - sen skyller man på aveln, eller tränaren. Sedan finns det tränare med högre skadestatistik och dåliga kunskaper om träningsfysiologi. För att seriöst ta fram en cutting, reinig och cowhorse behövs minst 12 månaders kontinuerlig grundutbildning hos en tränare eller för en tränare.

Vi ger oss in i en skakig branch men tror starkt på våra ston och framförallt på kombinationen med våra ston och hingsten - vi begränsar oss till max 2 föl om året för att inte överproducera samt ger en ordentlig rabatt till stoägare som vi vet kommer att ta fram avkommorna på ett eller annat sätt.
Och vad vill jag ha sagt?
Vi måste se över markaden, prissättningen, unghästprogram hos tränare mm.
Det finns en hel del riktigt bra avelshingstar i Sverige - men vart fasen är alla avkommorna?